Jag hatar livet, iaf just nu, varför måste det vara såhär. Varför!
Allt är bara en enda stor sorlig gröt, jag vill inte vara någon jävla svensson.
Vi sitter och tittar på twillight just nu, andra dagen i rad. Okej att den är bra, men den gör mig deprimerad.
Jag vill ha filmen, jag vill ha sagan, Men det är just de, de är en saga, det finns inte. Ingen magi existerar, utan bara gammla vanliga naturliga svensson livet. Det går inte att komma ifrån, inte om man inte drogar ner sig någonstans.
Vart man än reser, så blir allt slentrian tills slut, vart man än bor så blir allt till en tråkig vana.
Den dära bollen av passion existerar inte, speciellt inte för fula äckliga flickor som jag själv.

Som den här filmen ex, alla gillar henne, killar som tjejer. För att hon är vacker, det är det första man dras till, utseendet.
Men jag vill inte bli gammal, och jag vill inte bli ännu fulare än vad jag är nu... Jag vill ha mer, och kan jag inte få de, så kanske de är lika bra att jag ger upp....

Min syster älskar den här filmen, men hon nöjer sig med att drömma. Jag vill ha mer! Jag vill vara mer!
Men jag är inte speciell, inte mer unik än alla andra... jag vill bort, jag vill vara åtråd. Så vill alla andra, jag är inte speciell, jag är äcklig....  äcklig äcklig äcklig äcklig... vad gör jag här, varför finns jag? Är ända alternativet att avsluta allt?