Ja, vad strävar jag efter egentligen.... Skulle jag läsa igenom min blogg så låter jag nog nästan lite pro-ana i vissa inlägg, och lite mera som jag försöker vara hälsosam i andra. Jag vill absolut inte komma ut som någon som är för ätstörningar i allfall. För det är hemskt! Alla som har det verkar tycka det för eller senare även om det tar tid att förstå, samtidigt så vet jag att jag inte blir lycklig såhär heller. Jag vill leva hälsosamt. Att först fundera på om man verkligen ska ta ett glass mjölk eller liknande, för sen vräka i sig en massa massa mat... Det är inte friskt

Grejen är nog den att jag vill fly, jag vill komma undan den sociala-fobin, jag vill komma undan mitt uttseende (de dem nu sagt är BDD), panikattackerna, mitt liv... Och det gör jag genom att starta ännu flera problem. Inte så smart, om bara skamen kunde försvinna skulle allt bli bra. Vet egentligen inte vad som är störst chans att det händer, att skamen försvinner eller att jag bli vacker. Tyvärr vet jag vad jag vill mest, men det är inte friskt och jag måste lära mig det. Och idag är en bra dag då jag kan inse de, kanske inte imorgon men idag iallfal. Så då blir det att ta i, funderar på att inte träna idag, bara för att, bara för att jag kan.

Nu får vi se vad detta leder.