Kanske vart lite arg i för väg.
Eller inte kanske, jag vart det. Och jag kommer
antagligen aldrig älska någon som jag älskar honom.
Han hade typ inte gjort något. Dumma dumma Mikkan som är så
rädd för att bli lurad.

Nu är vi ändå oense igen.
Jag skulle flytta dit, hem till han. Efter sommaren.
Underbart!
Men, jag vet inte om jag vill bo med hans föräldrar.
Jag vill inte bråka med dom. Bråkar hellre med en hyresvärd.
Jag vill att vi ska kunna ta egna beslut om hur vi vill
göra i vårat boende. Om vi nu vill måla tapeterna chockrosa (skulle han aldrig gå med på men ändå ^^)
Om vi vill lägga konstgräs i hela vardagsrummet. Vilka djur vi ska ha, hur många och när
kompisar får bo/sova hos oss. När vi ska skaffa barn osv.

Har redan varit inneboende och det slutade illa. Vill inte att det ska sluta på
samma sätt med familjen till mannen jag älskar.

Men hur ska jag klara av att vara så långt ifrån han.
Och hur ska jag kunna ta alla hans drömmar ifrån han?
Det kan jag inte.