Det var verkligen längesedan jag skrev nu.
Tänker ändå bara göra ett kort inlägg.
Sitter på jobbet nu, längtar till jag får min lön.
Druknar i skulder. Trivs väldigt bra på jobbet iaf.
Jag har världens mest fantastiska pojkvän. Och jag som inte skulle ha någon.
Nu är vi snart förlovade, han och jag.
Gråter var och var annan dag. Men inte på samma sätt.
Inte med riktigt samma ångest.
Jag är fet, fortfarande. Men, just nu känns de relativt lätt
att äta lite mindre.
För jag vill ju bli smal för honom. Dessutom så saknar jag han.
Och då lyckas jag inte vara hungrig på samma sätt.
Sugen på saker och ting, okej.
Men ingen riktigt hunger förutom den han kan släcka existerar.

skriver snart igen ...