Min psykolog ska skriva en remis.
Fast troligtvis skulle jag ha add ?
Alltså inte så hyper.

Men vem vet. Har säkert inget av de.
Vill säkert bara hitta anledningar varför
jag är som jag är.

Men det skadar inte.

Igår bröt jag mitt fina godis löfte (fy)
Eller egentligen fanns aldrig ett uttalat löfte men jag
hade ändå inte ätit onyttig på ett par dagar vilket jag var stolt över.
Kändes inte värt när jag väl åt heller. Men jag är ändå glad att jag åt
av anledning att jag var på bio, med min kille, som jag inte träffat på typ 5-6 veckor.
Är så klart ingen anledning att äta godis, men jag gjorde det iaf
inte hemma ensam gråtandes.

Sen så tog jag en egen påse, så åt faktiskt bara sådant jag var
sugen på och plockade bara den mängden jag ville ha. Dessutom drack jag
inte upp all läsk. (Ja! :@ Läsk också! Dubbel fy!)

Nu ska jag verkligen inte äta godis på ett tag igen.
Ville egentligen bara se om jag kunde utan att och flippa ur.
Och det gick ju okej. Förutom att jag ville spy hela kvällen och
vräka i mej ännu mera. Men faktum är att jag gjorde INTE gjorde det.

Läser igenom mitt inlägg och ser bara en massa ursäkter.
Fast ska folk inte få äta godis utan ursäkter? Även om dom är tjoka?
(Huvudet skriker nej. Men tänk logiskt)

Sen blir jag glad att se så många bloggar med en ny liten nyttigare image.
Inte bara svält eller hets.
Tycker det är starkt jobbat.
Hoppas inte min blogg peppar andra. Men sen är den
meningen för min skull och för att kunna känna sig lite
mindre onormal.
Jag behöver min blogg. Och jag behöver skriva av mig om mitt liv.
Även om det inte alltid är nyttigt.

( Ska träna idag :D )

Nu ska jag hem och städa.
Usch skulle vilja göra något roligare!
Men pillrarna blir nog glada och min kära
pojkvän också.
Men måste skynda mig för kl ett ska jag vara inne i
las stados.

Ska försöka uppd så gott det går fast killen är här :)

Hemma hos pappas särbo och ser film.
Åt lasange när jag kom hem från jobbet.
Inte speciellt bra, innehåller lite för mkt kolhydrater.
Men ska inte äta varken godis eller deras köpta pås pocorn.
Är inte ens speciellt sugen.

Frst. Någon som har några bra förslag på internet
affär som man kan köpa någon snygg festklänning på?
Min kompis fyller arton snart och då måste man
ju obligatoriskt med ut och fest.

God natt på alla där ute :P

Man skulle vara lika peppad och glad som denna tjej ;)
Men hon har säkert kämpat hon också

(video 1, före - efter resultat)




Glada männsikor nästan skrämmer mig. Det känns så främmande.
Men det är ju iaf en trevlig omväxling. :)

( video 2. Hur fasiken hon gjorde)





Nästa vecka ska jag börja testa samma.
Tror jag.. men funkar det inte slutar jag på en gång *skraj*

Sitter på jobbet just nu.
Känner mig svag och irriterad och vill egentligen bara hem och sova.
Vet att det är för jag ätit för stora portioner. Men alldeles för sällan.
Att leva utan kolhydtrater är drygt.
Men vad ska man göra, är desperat.


Längtar tills ja får mina älskade shakes (L)
Ska jag dricka dom under dagen och äta ett kolhydratfattigt mål
till middag. Sen träna träna träna.
Typ LCHF kost.

Daniel kommer imorgon. Min kille alltså.
Är väl halvpepp.
Saknar honom så mkt. Men det är svårt att koncentrera sig när
han är har. Dessutom måste jag vara glad typ. Lovade att inte
bli grining bara för jag testar den här "dieten"
Och så känns det som vanligt att han blir sårad över att jag inte vill ha sex.
Han förstår inte att det inte är han jag tycker är äcklig och osmaklig.
Det är ju såklart JAG som är det. *suck*
Men det blir säkert bra imorgon.

Så fort jag kommit ner till 68 ska jag nog lägga ut bilder att jämför med.
Hoppas jag kommer dit på ett nyttigt vis.
Skulle vara kul om det fanns någon liten tävling någonstans så man vart peppad :)


Heja alla mina små läsare iaf!
Hoppas det går bra för er just nu. Och inte bara viktmässigt såklart.

Varit godis sugen i flera dagar nu.
Har jag ätit godis? Nej!
För jag är stark, starkare än vad jag tror.

Alla har svaga stunder.
men för mig är det just nu ett val.
Ett val jag kan säga nej till.
Förut kanske det var ett tvång.
Men inte nu längre, nu har jag en möjlighet.
 

Hoppas att det fortsätter.

Nej, jag väljer att fortsätta.

Det är alltid tjejen på andra sidan gatan.
Det är aldrig jag.

Förut vill jag bara vara normal men nu vill jag så mkt mer.
Jag vill bli åtrådd.
Vet att det är skrattretande, det kommer liksom aldrig att hända.
Men jag kan inte låta bli att fortsätta hoppas, önska och försöka.
För om jag inte kämpar, då återstår bara att ge upp.
Och ge upp är lika med att dö för mig.
Jag kan inte, vill inte och vägrar och leva såhär.
Så det är antingen eller.

Väntar bara på den dagen jag kommer förstå på riktigt hur hopplöst
det är. Men än så länge är jag naiv. Än så länge
tuffar jag på. Den dagen den sorgen. Just nu kan jag
bara inte ge upp.