"Jag var sjutton år, sjutton år i staden ville inte va den som vart kvar" Så känner jag. Men jag är 20. Ska inte vara någon tonårs rebell nu. Aldrig vart det innan. Kan höra hur folk suckar och säger att jag utvecklats sent, att jag beter mig som en barnunge. Men orkar inte bry mig. Snart sticker jag. Försvinner jag och lever mitt liv precis som jag vill. Sen får det sluta bra... eller dåligt. Men det är min resa, och mitt liv, jag tänker leva det fullt ut.